RFSL och RFSL Ungdom till Vänsterpartiet: gör asylsökande hbtq-personers rättigheter till en valfråga

LoggaVUnder årets almedalsvecka sätter RFSL och RFSL Ungdom fokus på asylpolitiken och asylsökande hbtq-personers rättigheter. Vi kräver att Sverige slutar utvisa hbtq-personer till förföljelse, att utlänningslagen ses över för att undanröja motstridiga formuleringar, att tillämpningen av lagstiftningen blir rättssäker och att Sverige följer UNHCR:s riktlinjer och EU:s nya asyldirektiv, som vi förbundit oss att följa.

Varje dag ställer vi frågor till dagens parti och tittar på hur aktiva de varit i asylpolitiska frågor med ett hbtq-perspektiv.

Inom ramen för kampanjen lanserar vi bloggen https://skyddsvard.wordpress.com där vi också varje dag kommer att publicera texter av asylsökande och före detta asylsökande hbtq-personer.

För Vänsterpartiet har Christina Höj Larsen, riksdagsledamot med ansvar för bland annat asylpolitiken, svarat på våra frågor.

Anser ni att nuvarande lagstiftning och dess tillämpning är tillfredsställande eller vill partiet se en översyn samt ändring? Om så, hur ska lagen och/eller myndigheternas tillämpning ändras?

– När det gäller asylsökande hbtq-personer så tycker vi egentligen att ändringen 2006 borde räcka, men tillämpningen verkar tyda på att det inte fungerar som det var tänkt. Vi har krävt en utvärdering av tillämpningen och om denna visar på problem måste lagen ändras. Normen är att den asylsökande är en politiskt aktiv man, alla som faller utanför denna norm riskerar att fara illa. Det finns inte kunskap om andra grupper, och ibland inte heller vilja. Ett normkritiskt perspektiv är viktigt.

Sverige ligger enligt oss efter flera andra EU-länder vad gäller hbtq-relaterade asylskäl. Enligt rapporten Fleeing Homophobia finns andra EU-länder i vilka det är tillräckligt, åtminstone i teorin, att det finns kriminaliserande lagstiftning, för att bevilja hbtq-personer asyl. Där utreder alltså inte migrationsmyndigheterna om eller hur ofta lagarna tillämpas, vilket ofta anses vara helt avgörande enligt Migrationsverket och domstolarna. Även UNHCR:s nya riktlinjer säger att det avgörande inte ska vara om lagarna tillämpas regelbundet eller alls, utan att redan deras existens kan innebära en oacceptabel situation för hbtq-personer som kan anses utgöra förföljelse. Vad anser ni om att Sverige inte följer UNHCR:s nya riktlinjer?

– Vi håller med om UNHCR:s riktlinjer, om det är kriminaliserat att ”vara hbtq” så finns det grund för förföljelse, det finns ju då en systematisk diskriminering av människor. Men vi tycker att lagändringen 2006 borde omfatta detta, en kriminalisering ska vara tillräcklig i sig. Sexualitet är en mänsklig rättighet, om man inte kan ha sexuella relationer så kränks ens grundläggande rättigheter och det borde vara nog för asyl. Det görs ju ändå en individuell prövning, varje person lägger fram sin sak. Det är en falsk motsättning att se det som att detta synsätt på något sätt kringgår den individuella prövningen.

Enligt ny praxis görs undantag från Dublinförordningen för minderåriga. Anser du att Sverige bör nyttja samma möjlighet till undantag och inte avvisa hbt-personer till Dublinländer där hbt inte är asylskäl?

– Vi brukar ju argumentera för att vi vill ha bort ”Dublin” generellt, vi tycker den förordningen urholkar asylrätten. Däremot vet jag inte om det är juridiskt möjligt att göra på detta sätt. Det är inget vi hittills har drivit, vi får tänka lite mer på det.

Hur tänker ditt parti arbeta för Sveriges implementering av de nya EU-direktiven (asylprocedur- och mottagandedirektivet), som ålägger medlemsländerna en skyldighet att utbilda migrationsmyndigheterna i hbt-kompetens, särskilt vad gäller tolkar och de som intervjuar asylsökande?

– På Migrationsverket har det ju hittills varit upp till personalen själva om de vill gå utbildningar inom det här området, och det är inte ok. Det kan inte vara en valmöjlighet, utan ett krav. Så detta nya direktivs krav är redan en del av vår asylpolitiska plattform.

I länder som Ryssland och Ukraina har det införts förbud mot ”homosexuell propaganda” men fortfarande utvisar Migrationsverket asylsökande hbtq-personer till dessa länder med motiveringen att de kan åtnjuta skydd mot förföljelse av den inhemska polisen. Anser du att existensen av sådana lagar skulle kunna anses utgöra asylgrundande förföljelse, även om de ju inte i sig innebär ett förbud mot homosexualitet/samkönade sexuella handlingar/uttryckande av transidentiteter?

– Ja, det tycker jag. Jag skrev nyligen under en artikel som stöttade en asylsökande kvinna med transbakgrund från Ryssland. Den artikeln handlade om detta. Det måste finnas en vilja och en förmåga hos polisen att skydda personerna, sådana här lagar visar att den viljan inte finns. Även om till exempel ekonomisk förmåga finns, så saknas politisk vilja och då ska det vara möjligt att få asyl.

Vänsterpartiet har motionerat i frågan om asylsökande hbtq-personers rättigheter en gång 2010, en gång 2011 (båda gångerna Christina Höj Larsen med flera) samt två gånger 2012 (Christina Höj Larsen med flera, samt Jonas Sjöstedt med flera).

RFSL och RFSL Ungdom uppmanar Vänsterpartiet att göra asylrättigheter till en tydlig fråga i nästa års valrörelse och att tydligt visa hur svensk asylpolitik måste förändras för att inte bryta mot nya direktiv och riktlinjer.

 

 

”We were surprised when Migrationsverket gave us a negative decision. Now, we live our life in fear, we can’t return to our home country”

DevI am Dev Bhattarai, asylum seeker in Sweden now. I am Nepali and I am gay. Nepal is a Hindu religious country, more than 80 percent of the people are following the Hindu religion. And they are very devoted with the religious thing. I mean to say that according to Hindu religion and the followers, gay or third gender people are as the incarnation of the devil. It is believed that if a small child looks at us, they will also be gay when they grow up.

Growing up, I discovered that I was not interested in girls, but in boys. I think this is not my fault. But I was very sad because I could not openly show any one that I am gay and I did not dare to tell this to even my family members. I was afraid of how people treat gay people. If I say I am gay, my life was in danger, I could not walk on the street and show my face in front of the society and my neighbors.

So, I hid my homosexuality from my family and everyone. While I completed my secondary level I came to Kathmandu which is the capital city of Nepal. I thought I could live openly as a gay person there and I met my partner, Keshab. But it wasn´t easy in Kathmandu either, it became hard to go to college, when people knew we were gay. We were treated in a inhuman way by the other students and called “chhakka”, a degrading and hateful word for gay people. Sometime they used to hit us with stones to mock us. We tried to protest to the campus administration, but they didn´t do anything. Because of that we could not study well. Then my family found out that I was gay, and stopped sending money and food items. So, I got a job painting a house to support us. One day while I was painting the roof of a newly constructed house, one of the senior workers ridiculed me and said “chhakka” and when I protested he became violent and tried to push me from the roof. The employer didn’t support me. All this happened because I’m openly gay.

Then we didn´t have any money or food, and the owner of the apartment threw us out as well, because we are gay. We returned back to our home. But my parents were very angry with me for being gay. My father did not want to see my face. One day he tried to kill me with a knife. From that day I could not enter my house and my life was very risky, my father could kill me any day. My father was a priest and all the villagers used to say that he couldn´t  work as priest because he has a son who is gay.

My neighbors treated me as I if I am not a human being, like I am the devil. They used to say that a “chhakka” face is a bad omen. Nobody listened to me. If I walked on the street, people used to throw stones at me, the police looked but did not do anything. They did not try to protect me. I was hated by all and I even tried to kill myself.

My partner Name Keshab, is also from the country side. He had also faced inhuman behavior from his relatives and from his neighbours. One day, his relatives tried to kill him, by planting some explosives where he was going to go. But fortunately, one of the innocent children told him about the planning and he was saved.

We could not get any help from anywhere in our country and no one tried to protect our human rights. The government and the police is doing nothing. So, we came to Sweden to seek asylum.

According to the latest news from Nepal, from Human Rights Watch, Nepalese LGBT people are at high risk in their country. There is only one organization who is supporting LGBT people in Nepal, and the government of Nepal decided not renew its license and to close it. The people working there have been threatened and some have been kidnapped.

We thought all these facts were known by Migrationsverket, so we were surprised when Migrationsverket gave us a negative decision. Now, we live our life in fear, we can’t return to our home country. Our family and relatives can’t accept us. Our society can’t accept us. We don’t have any option, and we clearly say that we can’t live in Nepal like human beings. And we don’t want to live there being seen as devils.

We are condemned from our family, from our society and from our country. So, if Migrationsverket wants to sends us back to our country, our life is full of risk. We don’t want to be victims of hatred from people in Nepal. Rather we want to die here. We have already suffered torture from all of our family, from neighbours and from other people in Nepal. Now we can’t tolerate any more torture in the future. Rather we want to kill ourselves here if the migration court also decides same as Migrationsverket and decide to send us back to Nepal. We will try to report all these things to international media, and to international human rights organization, because we know that if we go to Nepal, our life is full of risk. People will try to kill us or torture us. Even now, when we think about things that have happened, sometimes our minds do not work, we become like mad. We cannot walk openly in the public there. The people treat us like we are devils. Then, how we can survive in such place? Where is our human rights?

Now our ambition is to study here in Sweden and to help the oppressed LGBT people like us. We have refused any social benefit from Migrationsverket, we are working here ourselves and we are maintaining our day to day life. We are working and paying tax to the Swedish Government. We commit to do so in future also, we don’t want to be a burden to Sweden, we will work ourselves and we can manage our day to day life ourselves. So, we would humbly like to request to migration court to review the decision of Migrationsverket and to give us permission to stay in Sweden.

Dev Bhattarai

 

Here are some links about the situation in Nepal:

NEPAL LGBT PEOPLE ARE UNDER ATTACK – http://www.ebar.com/news/article.php?sec=news&article=68437

LGBT PEOPLE ARE UNSECURED IN NEPAL BY HUMAN RIGHTS (WATCH) – http://www.hrw.org/news/2013/04/01/nepal-climate-fear-imperils-lgbt-people

LGBT TENSION RISE IN NEPAL _

http://www.oneequalworld.com/2013/04/10/lgbt-tensions-rise-nepal/

LGBT RIGHTS IS BACKSLIDING IN NEPAL –

http://www.buzzfeed.com/lesterfeder/nepal-once-a-leader-on-lgbt-rights-is-backsliding

Human rights violations among sexual and gender minorities in    Kathmandu, Nepal: a qualitative investigation http://www.biomedcentral.com/1472-698X/12/7

Masked attackers harass gay activities in Nepal

http://www.gaystarnews.com/article/masked-attackers-harass-gay-activists-nepal010413

Death Threats to the organization’s chairperson who is working for LGBT in Nepal

http://www.bds.org.np/threaten.html

http://inseconline.org/index.php?type=pressrelease&lang=en&id=617

RFSL och RFSL Ungdom till Moderaterna: Ta ert ansvar och säkerställ att hbtq-personer inte utvisas till förföljelse

m_pxUnder årets almedalsvecka sätter RFSL och RFSL Ungdom fokus på asylpolitiken och asylsökande hbtq-personers rättigheter. Vi kräver att Sverige slutar utvisa hbtq-personer till förföljelse, att utlänningslagen ses över för att undanröja motstridiga formuleringar, att tillämpningen av lagstiftningen blir rättssäker och att Sverige följer UNHCR:s riktlinjer och EU:s nya asyldirektiv, som vi förbundit oss att följa.

Varje dag ställer vi frågor till dagens parti och tittar på hur aktiva de varit i asylpolitiska frågor med ett hbtq-perspektiv.

Inom ramen för kampanjen lanserar vi bloggen https://skyddsvard.wordpress.com där vi också varje dag kommer att publicera texter av asylsökande och före detta asylsökande hbtq-personer.

För Moderaterna har Mikael Cederbratt, riksdagsledamot med ansvar för bland annat asylpolitiken, svarat på våra frågor.

Anser ni att nuvarande lagstiftning och dess tillämpning är tillfredsställande eller vill partiet se en översyn samt ändring? Om så, hur ska lagen och/eller myndigheternas tillämpning ändras?

– Ja, lagstiftningen och dess tillämpning är tillfredställande. Enligt art 10 1.d) i skyddsgrundsdirektivet är sexuell läggning en grund för skydd. Något som även framgår av 4 kap. 1§ Utlänningslagen. 31 mars 2006 infördes en ny instans -och processordning där migrationsverkets avgörande kan överklagas till domstol. Utvärdering av reformen pekar på att förutsägbarheten och rättsäkerheten har ökat. Vi följer tillämpningen och utvecklingen av praxis. Skulle det visa sig behov av justeringar är vi beredda att föreslå nödvändiga förändringar.

Sverige ligger enligt oss efter flera andra EU-länder vad gäller hbtq-relaterade asylskäl. Enligt rapporten Fleeing Homophobia finns andra EU-länder i vilka det är tillräckligt, åtminstone i teorin, att det finns kriminaliserande lagstiftning, för att bevilja hbtq-personer asyl. Där utreder alltså inte migrationsmyndigheterna om eller hur ofta lagarna tillämpas, vilket ofta anses vara helt avgörande enligt Migrationsverket och domstolarna. Även UNHCR:s nya riktlinjer säger att det avgörande inte ska vara om lagarna tillämpas regelbundet eller alls, utan att redan deras existens kan innebära en oacceptabel situation för hbtq-personer som kan anses utgöra förföljelse. Vad anser ni om att Sverige inte följer UNHCR:s nya riktlinjer?

– UNHCR:s riktlinjer ska beaktas i asylprocessen av både Migrationsverket och migrationsdomstolarna.  I svensk utlänningslagstiftning sker en individuell prövning. Det är individers skyddsskäl som prövas och inte gruppers.

Enligt ny praxis görs undantag från Dublinförordningen för minderåriga. Anser du att Sverige bör nyttja samma möjlighet till undantag och inte avvisa hbt-personer till Dublinländer där hbt inte är asylskäl?

– Sedan några veckor har EU enats om en gemensam lagstiftning på asylområdet bland annat innefattande en revidering av den så kallade Dublinförordningen. EU:s rättsakter kommer nu de närmaste åren att genomföras eller kompletteras i medlemsstaternas lagstiftning. Låt oss inte föregripa det arbetet.

Hur tänker ditt parti arbeta för Sveriges implementering av de nya EU-direktiven (asylprocedur- och mottagandedirektivet), som ålägger medlemsländerna en skyldighet att utbilda migrationsmyndigheterna i hbt-kompetens, särskilt vad gäller tolkar och de som intervjuar asylsökande?

– Arbetet har precis inletts med anledning av EU:s nya direktiv. Det är för tidigt att uttala sig om genomförandet.

Bland andra RFSL har varit starkt kritiska mot migrationsmyndigheternas bedömningar gällande asylansökningar från hbtq-personer. Anser du att de åtgärder som hittills vidtagits från myndigheternas sida har varit tillräckliga eller vill du se något ytterligare, för att säkerställa att lagstiftarens intentioner uppfylls? Vad i så fall? Behövs något ytterligare göras från lagstiftarens sida?

– Regeringen har under flera år genom särskilda uppdrag i regleringsbrevet följt Migrationsverkets arbete med att stärka kompetensen på hbtq-området. I årets regleringsbrev har regeringen begärt en redovisning av hur verket arbetar med systematisk uppföljning av rättslig kvalitet och likformig tillämpning i ärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas. Det är regeringens uppfattning att kompetensen inom myndigheten och rättsäkerheten stärkts avsevärt för personer som åberopar förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet som asylskäl.

Moderaterna har inte motionerat någon gång under mandatperioden i frågan om asylsökande hbtq-personers rättigheter. Det är Moderaterna som innehar ministerposten på området.

RFSL och RFSL Ungdom uppmanar Moderaterna att ta ansvar för att säkerställa att lagstiftarens intentioner verkligen säkras. En översyn över tillämpningen av utlänningslagen efter lagändringen 2006 är nödvändig men har ännu inte genomförts. RFSL:s egna utvärderingar på området visar att rättsäkerheten inte förbättrats och att en översyn av hela lagtexten är nödvändig.

 

Nytt om hbt-flyktingar

skyddsvärd_sv_tröja_klump#Nyhetsbrevet ”Nytt om hbt-flyktingar” informerar om hur RFSL arbetar med asylpolitik och enskilda flyktingärenden. Nyhetsbrevet ges ut med oregelbundna mellanrum, när det finns något intressant att informera om. 

Här kan ni läsa de senaste nyhetsbreven!

 

Senaste numret:

Nytt_om_hbt-flyktingar_2_2013

Tidigare nummer i 2013

Nytt_om_hbt-flyktingar_1_2013

Tidigare nummer:

Ladda ner tidigare nummer från RFSL:s hemsida på: http://www.rfsl.se/?p=5357

RFSL och RFSL Ungdom till Miljöpartiet: använd er förhandlingsposition med regeringen och stå upp tydligare för asylsökande hbtq-personers rättigheter

Miljöpartiet-De-grönaUnder årets almedalsvecka sätter RFSL och RFSL Ungdom fokus på asylpolitiken och asylsökande hbtq-personers rättigheter. Vi kräver att Sverige slutar utvisa hbtq-personer till förföljelse, att utlänningslagen ses över för att undanröja motstridiga formuleringar, att tillämpningen av lagstiftningen blir rättssäker och att Sverige följer UNHCR:s riktlinjer och EU:s nya asyldirektiv, som vi förbundit oss att följa.

Varje dag ställer vi frågor till dagens parti och tittar på hur aktiva de varit i asylpolitiska frågor med ett hbtq-perspektiv.

Inom ramen för kampanjen lanserar vi bloggen https://skyddsvard.wordpress.com där vi också varje dag kommer att publicera texter av asylsökande och före detta asylsökande hbtq-personer.

För Miljöpartiet har Maria Ferm, riksdagsledamot med ansvar för bland annat asylpolitiken, svarat på våra frågor.

Anser ni att nuvarande lagstiftning och dess tillämpning är tillfredsställande eller vill partiet se en översyn samt ändring? Om så, hur ska lagen och/eller myndigheternas tillämpning ändras?

– Jag tycker att det finns mycket som är bra med lagstiftningen sedan förändringen från 2006 då förföljelse utifrån sexuell läggning eller kön kom in. Samtidigt är det oacceptabelt att folk utvisas till länder där de riskerar förföljelse eller länder där det finns kriminaliserande lagstiftning. Det är inte heller okej att folk ska tvingas åka tillbaka och hålla sin identitet hemlig. Miljöpartiet har lagt riksdagsmotioner på det här området och vi vill granska hur bestämmelserna om skydd mot förföljelse på grund av sexuell läggning och kön följs.

Sverige ligger enligt oss efter flera andra EU-länder vad gäller hbtq-relaterade asylskäl. Enligt rapporten Fleeing Homophobia finns andra EU-länder i vilka det är tillräckligt, åtminstone i teorin, att det finns kriminaliserande lagstiftning, för att bevilja hbtq-personer asyl. Där utreder alltså inte migrationsmyndigheterna om eller hur ofta lagarna tillämpas, vilket ofta anses vara helt avgörande enligt Migrationsverket och domstolarna. Även UNHCR:s nya riktlinjer säger att det avgörande inte ska vara om lagarna tillämpas regelbundet eller alls, utan att redan deras existens kan innebära en oacceptabel situation för hbtq-personer som kan anses utgöra förföljelse. Vad anser ni om att Sverige inte följer UNHCR:s nya riktlinjer?

– Vi i miljöpartiet håller med om UNHCRs riktlinjer och ser det som självklart att det ska gälla även i Sverige. Om det finns en kriminaliserande lagstiftning så ska det i sig vara tillräckligt för att visa på ett skyddsbehov, även om personen inte själv har utsatts för att den till exempel dolt sin identitet. Vi vill se en översyn av hur migrationsverket har gjort sina bedömningar när det gäller hbtq-personer som söker asyl.

Enligt ny praxis görs undantag från Dublinförordningen för minderåriga. Anser du att Sverige bör nyttja samma möjlighet till undantag och inte avvisa hbt-personer till Dublinländer där hbt inte är asylskäl?

Miljöpartiets hållning är att alla personer ska kunna söka asyl i det land som de själva vill, vilket gör oss starkt kritiska till Dublinförordningen. Ett steg på vägen mot det är att se över möjligheterna att nyttja ett liknande undantag eller hitta andra vägar att lösa situationen. Det är helt förkastligt om hbtq-personer som skulle fått asyl i Sverige avvisas och måste söka asyl i ett annat dublinland där hbtq inte kan ge flyktingstatus överhuvudtaget.

Hur tänker ditt parti arbeta för Sveriges implementering av de nya EU-direktiven (asylprocedur- och mottagandedirektivet), som just ålägger medlemsländerna en skyldighet att utbilda migrationsmyndigheterna i hbt-kompetens, särskilt vad gäller tolkar och de som intervjuar asylsökande?

 – Att konkret driva igenom detta är så klart lättare om man sitter i regeringsställning, men vi kommer arbeta för att Migrationsverket aldrig ska sluta med att höja hbtq-kompetensen, en kompetens som hela tiden måste förnyas. De måste jobba systematiskt och inte nöja sig med att vissa ska få kunskapen. Det är också väldigt viktigt att landinformationen inte är föråldrad och att den är korrekt.

Jag sitter i Migrationsverket insynsråd och kommer använda min röst där för att ställa frågor om hur myndigheten jobbar med att utveckla sin hbtq-kompetens.

I partiets ramöverenskommelse med regeringen i asylpolitiken finns inte ett enda ord om den bristande kvaliteten i Migrationsverkets hbtq-ärenden. På vilket sätt menar du att Mp istället arbetar för att säkerställa att asylsökande hbtq-personers ansökningar får en kompetent och rättssäker prövning?

– Ramöverenskommelsen är ganska kortfattad och innehåller inte alla frågor som Miljöpartiet vill förbättra eller hela vår asylpolitik. Men det vi gör utöver den är att lyfta frågan genom motioner, vi använder vår plats i Migrationsverkets insynsråd och så klart hoppas vi få möjlighet att efter nästa val ta tag i frågorna med de nya muskler som regeringsmakten innebär. Vi vill också se en översyn av hela kedjan: lagstiftningen, Migrationsverkets kompetens, såväl bland handläggare, beslutsfattare som tolkar.  Jag hoppas att asylsökande hbtq-personers situation blir en valfråga! Det behövs förbättring.

Miljöpartiet har motionerat i frågan om asylsökande hbtq-personers rättigheter två gånger 2010 (båda gångerna Maria Ferm med flera), och ingen gång sedan dess. Ramöverenskommelsen gjordes i mars 2011.

RFSL och RFSL Ungdom uppmanar Miljöpartiet att använda sin förhandlingsposition med regeringen till att tydligare stå upp också för asylsökande hbtq-personers rättigheter. Vi förutsätter också att vi nu får se Miljöpartiet driva frågan i valrörelsen.

 

 

Seven months of waiting

skyddsvärd_sv_tröja_klump#The longest seven months of my life. Seven months with anxiety, fear and confusion. It is the best way to summarize what I experience right now on a daily basis. Some days are better than others. Now that it’s summer, I guess all I can celebrate is the sun as I am uncertain about my future here in Sweden.

The asylum process is a hard period of my life, as waiting has become the order of the day. I am grateful that I didn’t have to go to a migration shelter where I hear of horrible experiences from colleagues who are there. After my visit to Solna waiting to be sent to a migration shelter, colleagues in Stockholm offered to assist me with a place to stay. Thus I have stayed in 15 different places to date.

For more than half a year life has been at a standstill, stagnant as almost everything is dependant upon the Migration Board’s decision on whether we can stay in Sweden or not.

I almost got an interview in May but unfortunately it was short lived owing to some challenges with the interpreter who was not well versed in LGBT issues and as a result was misinterpreting some things during the process. My lawyer who was present during the interview had to interject on several occasions reminding and explaining to the interpreter, and it ended up being more of a misinterpretation session with many things that I was saying being lost in translation. Hence the request by my lawyer to stop the interview and find an interpreter who was at least conscious of LGBT issues and not a “misinterpreter”.

More so it is also heart breaking that, as a trans person in the asylum process, there is also an infringement of my rights. I still have to conform to a pronoun and name I am not comfortable with on my “LMA kort”, the temporary identity card given to all asylum seekers in Sweden.

Now I will have my first interview again in July. By then it will be my 8th waiting month in Sweden.

My name is Sean* I am a transgender person, I am an LGBT rights activist from a Southern African country. I came to Sweden in December 2012.

The problems that led me to the situation I am in today was prompted by incessant police attacks on my organisation owing to the work that we were doing advocating for LGBT rights. A major raid saw many members attending an organisational meeting being arrested. Heavily armed and violent police stormed the organisation premises and arbitrarily beat us.

After being exposed to beatings, parading in the police station, strip searches and being forced to reveal all personal details by different police officers during our incarceration, police developed a keen interest in my partner and me. The police had infiltrated the group, as people were vulnerable. Police also established that my partner and I were a couple living together and that we had positions in this organisation. Although police were targeting to arrest all leading or staff of the organisation, we became the easy target as they had all our personal details.

For highlighting LGBT rights violations in a report, which were mostly perpetrated by police, I also became a target as police felt exposed. Thus the second raid on the organisation and confiscation of computers and materials in search of this sensitive information. This was followed by constant home and work place visits with the state security operatives now demanding that my partner and me report to the station for questioning. Acting on advice from a human rights lawyer we did not report, as the operatives are synonymous with violence, detentions, murders, kidnapping of activists. During the period we had to live in hiding, and seize operations from work as police surveillance continued. Security operatives continued to places we frequented inquiring about us. Our whole lives were exposed to police, as they knew were we stayed, worked, frequented. Family details, car registration, and even school.

During my visit to Sweden my family home was violently attacked by youth militia group. As if that weren’t enough the operatives visits to our home and family home ensued.

As a person at the forefront of the LGBT movement in a country in which not only your work is criminalised but your existence too, life is a hellhole. The president spews homophobic vitriol at any given opportunity. Joining the homophobic bandwagon are religious and traditional leaders, politicians and the media. The environment is volatile at both professional and personal level. Every attempt at increasing LGBT rights visibility awakens hostility.

We find ourselves between a rock and a hard place as we are under threat left, right and centre. In our home country we not only face violence from a vigilante group but from the uniformed forces who continue to inquire about us. They say fear breeds misery, well for us it’s the same tune as we are gripped by fear of both the impending danger should we be returned to my home country and of the unknown decision by the Migration Board.

”Sean”, skriver under pseudonym

”I don’t trust signs anymore. In fact, I am extremely sick and tired proving the obvious for almost three years”

LaetitiaI am a woman with transgender background from Russia. In Russia, I was completely excluded from daily life and functioning in society, because all my identity papers are for someone with a male gender designation and a masculine name, while anatomically, physiologically and socially I am female, and look, behave and am perceived in society as a female. Legally I “do not exist”.

I faced harassment and violence on a daily basis from the general population. I was treated inhumanely in the police station, beaten up and urinated on by the police officers. Also, I tried my very best to get my gender legally recognized, but the only law about gender recognition seems to be non-functional on practice. I escaped to Sweden and applied for asylum in December 2010, because I fear that the violence I have experienced, officially spearheaded by Russian government towards LGBT people, will continue if I return to Russia. Moreover, I am active in the LGBT movement, promoting equality of gender non-conforming people. New Russian legislation hinders my activism to the point that I will face huge fines while being completely excluded from daily life and having no practical possibility to get out of this quicksand. But Swedish Migration Board rejected my asylum application, at first designated me as a “gay male” who can ”live in stealth” in Russia. By deporting me back, Sweden wants to put me in a situation where I can be killed or forced to commit suicide (that legally will be perceived as ”self-inflicted”).

I think, the main problem with the Swedish migration system is that it’s not focused on the most vulnerable groups of people who are in most need of protection, the minorities not only within ”general” society but within already recognized large groups of minorities. According to the local and international public opinion, the asylum policy of Sweden is very ”generous”. According to the statistics, for example, very few individuals with trans or intersex status apply for asylum in Sweden annually. But it’s rarely mentioned anywhere that almost all these individuals are rejected protection, sometimes even in a very mocking or degrading way. Being trans or intersex is hard. Being trans or intersex refugee is harder. But being trans or intersex refugee refused protection, in one of the most ”generous” countries in the world, in all instances… to go through this experience you should be tough, inhumanely tough. Otherwise you won’t survive. Even worse, this all happened due to ignorance, internal prejudices, lack of knowledge, and lack of updated country information. On the other side, there are some positive developments in the Migration Board, like involvement of LGBTI experts in asylum cases. But would it be enough? How much pressure should local and international activists havet o apply in order for the migration system to finally ”get it”? How much suffering should trans or intersex refugees go through? When will the pain end?

Maybe soon, maybe never. On June 26th I had an interview at Migrationsverket Solna about the ”new circumstances” in my case. The interview was conducted in English, I’m very glad about that since I don’t trust the Russian interpreters. It was hard to tell by the officer’s expression and behavior, but I think she paid attention. Also, she asked a lot of questions, maybe this is quite a good sign, but I don’t trust signs anymore. In fact, I am extremely sick and tired proving the obvious for almost three years – that I am a woman born trans, that I don’t exist legally and that I’m in danger. And now, I have been open about everything for quite a long time, I have got nothing to lose. I don’t feel pain anymore, there is just a numb feeling. But, in recent days, also some moral strength since many people are fighting with me right now. The campaign is not finished and will not be finished even in a longer perspective, since I’m not the only one in this situation. I can only express deep gratitude to those who are fighting with me now and who understand, what is it like to be trans in Russia. Remember, I will never keep my voice down and I will never stop.

Laetitia Schteinberg